Så är det snart dag, dagen har fruktat i 9 år och 364 dagar..Känner jag mig mer vuxen? Mer framgångsrik?Är jag där jag trodde jag skulle vara idag? Svaren är lika blankt som mitt papper! Jag har lärt mig saker, jag har gråtit, förlåtit, förlorat och vunnit.
Man är sin egen lyckas smed och jag är halvvägs, jag är faktiskt väldigt nöjd trots att inget blivit som jag tänkt. Men såhär när man tittar tillbaka skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt heller.

Förutom kanske den lilla detaljen att nu räcker det med år tillagda!